Om jag försöker hålla god kvalitet på det jag stoppar i mig och lägger lite planering och omsorg på matlagningen tror jag det blir mindre gluff gluff och mer njutning. När maten håller bra klass äter man ju med lite mer eftertanke och närvaro. Jag går hårt ut med ett långkok. För första gången lagar jag oxsvanssoppa. En mystisk rätt som tack och lov såhär långt väcker mer munterhet än skepsis i barnaskaran. "Visa mig en svans!" ropar barnen i kör medan pappa fiskar upp en decimetertjock svansrot från oxe. Ja, som sagt, det återstår att se om även slutresultatet faller alla i smaken - det doftar ok såhär långt.
Kanske är det att lägga ribban lite väl högt att laga långkok varje dag, men lite oftare skadar inte. I kombination med lite promenader och gymnastiska övningar i vardagsrummet ska nog både själ och fysik möta en gynnsam utveckling den kommande tiden. Återkommer med rapporter.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar