familjehemsutbildning på Höglandet

Som ett led i att hitta arbetssätt som rustar familjehem för sina uppdrag och ökar tryggheten för de barn som placeras i dessa familjehem anordnas för andra gången i Jönköpings län en utbildning med 8 utbildningspass. Denna gång är det ett gäng familjehem på Höglandet som erbjudits att delta. Ämnena för kursdagarna spänner över ett brett område med allt från grundläggande kunskap om relevant lagstiftning till anknytningsteori och personlig anknytningshistoria. Utbildning av familjehem är en eftersatt verksamhet, inte minst eftersom det först på senare tid tydliggjorts vilka kunskaper som egentligen är nycklar i ett framgångsrikt familjehemsuppdrag. Under gårdagens första utbildningstillfälle där jag själv deltog fick de närvarande beskriva förväntningar på kursen. Jag tog upp den motsägelse och paradox som ligger i uppdragets natur där man förväntas ge 120% i relationsbygge gentemot ett barn för att kunna erbjuda en stabil och trygg vardag, samtidigt som man har ett formellt uppdrag med en förväntad lojalitet gentemot myndigheter och beslutsfattare. Det är inte sällan dessa roller upplevs hamna i konflikt med varandra. Hur bör en familjehemsförälder bäst resonera och agera för att såväl fullgöra sitt uppdrag på bästa sätt men också se till att barnet vår de bästa möjliga förutsättningar till ett tryggt liv? Det är en frågeställning som sannolikt kräver mer eftertänksamhet än ett par timmar samtalskväll.

Gemensamt för de närvarande var ändå ett sug efter att få skaffa mer viktig kunskap och dela goda erfarenheter. Det var en fin upplevelse att träffa alla dessa engagerade människor som uppriktigt gått in i sina uppdrag utifrån kärlek och en omtanke riktad till de barn som av många olika anledningar hamnat i en kris i livet. När fokus så ofta (med all rätt) riktas gentemot de övergrepp som begåtts i hem där barn placerats för att få en trygg uppväxt är det sunt och befriande att få tid till att resonera kring familjehemsuppdragets utmaningar tillsammans med de många goda och ofta kunniga krafter som varje dag kämpar för utsatta barns bästa i vårt samhälle. Det kommer bli en givande kurs att delta i, det är min övertygelse. Sannolikt är det också ett frö till något som över tid kommer växa till ett självklart moment för de människor som arbetar för och med barn som placeras genom våra kommuners socialtjänster.

Familjecentralen invigd i Aneby

Idag var den så på plats, Aneby familjecentral. Under flera år har diskussionerna gått fram och tillbaka med argument för och emot. Tillskapandet av en familjecentral har funnits med som en ambition i Allians för Anebys manifest, men det ska erkännas att jag själv har jag hört till dem som framfört eventuella risker och från utgångsläget varit skeptisk till de syften som förespråkare för konceptet med familjecentraler fört fram. Tanken är att med barnavårdcentralen, mödrahälsovården, öppen förskola och socialtjänst på en gemensam plats ska stödet och servicen gentemot föräldrar och barn bli än bättre. En utmaning har tex varit att nå fram till de familjer som är i behov av råd och stöd och att lätt kunna lotsa föräldrar och barn mellan olika verksamheter. Om man kan möta bvc-sköterska och handläggare från socialtjänsten i de lokaler där öppna förskolan bedrivs är förhoppningen att det blir lättare att rådfråga och erbjuda stöd i tidigt skede. Det är en god tanke, men jag tror att det även med en familjecentral på plats finns många föräldrar och barn som såväl landstingets som kommunens verksamheter även fortsättningsvis aktivt behöver söka upp och på olika sätt föra dialog med och samverka med för att skapa förutsättningar för alla barns bästa möjliga uppväxt. En påtaglig risk i den lilla kommunen som jag framfört under åren är att det finns ett litet antal personer som arbetar inom varje ansvarsområde. När man då knyter någon av dessa personer till en bestämd organisation tex en familjecentral minskar flexibiliteten i hur man kan arbeta i övriga arbetsuppgifter och ansvar. Å andra sidan är det ju så att när det är ett litet antal personer som bär upp arbetet inom tex socialtjänsten i den lilla kommunen talar detta för att man ska försöka bygga vidare nätverk med fler kompetenser, fler ögon, öron och händer att göra jobbet. Under senare del av diskussionen har det också stått klart att en familjecentral innebär att man säkrar upp att den service som bedrivs via BVC och mödrahälsovård även i framtiden kan erbjudas lokalt i Aneby istället för att centraliseras till Eksjö. Detta är en ny aspekt som blivit tydlig under diskussionens gång och som ställer frågan på sin spets.

Under invigningen av Aneby familjecentral idag  upplevde jag med stor tydlighet att detta är en mycket positiv utveckling för vår kommun. Där fanns en mängd människor från olika professioner och politiker från såväl landsting som kommun som tillsammans konstaterade att de vill göra Aneby kommun till en ännu lite bättre plats att födas och växa upp i. En plats där det förhoppningsvis blir ännu lite lättare att vara förälder med allt vad det kan innebära. Även om argumenten för eller emot att just etablera en familjecentral skapat diskussion bakåt i tiden är jag övertygad om att nu alla krafter kommer inriktas på att göra det allra bästa av det vi har. Som det sades idag under invigningen är det viktigt att familjecentralen på varje enskild ort får utvecklas efter de behov som finns just där. Det är nu det riktiga arbetet börjar att förvalta det frö till samverkan som inletts till gagn för barn och föräldrar i Aneby kommun.

Ett högt skattat kött

Inget engagerar så mycket som när någon lägger sig i vad vi äter. Man skulle ju kunna tycka att Tysklands och Frankrikes firande av sin 50-åriga vänskapspakt idag skulle vara den stora snackisen men här hemma i periferin av Europa tycks vi inte riktigt greppa det sensationella i detta jubileum. Så tillbaka till maten istället. Den sk köttskatten som är tänkt att kunna användas för att vi ska äta bättre såväl för hälsa som klimat har sågats intensivt från många håll under dagen. Själv kan jag nog känna att det allt för ofta blir en köttbit som glider ner i matkorgen mest för att det är smidigt och bekant. Ofta hinner jag tänka att lite fisk skulle inte skada, eller kanske rent av nån vegetarisk rätt. Det skulle säkert inte skada att välja något annat än kött ibland. Greppet att göra köttet dyrare med skatteverktyget låter ändå helknäppt. Vad skulle hända i butiken? Jo, allt kött blir dyrare och ännu fler skulle rikta ögonen mot den rödalappenförsedda köttbiten från den sydamerikanska köttbonden. Inget ont om vare sig sydamerikaner eller dito köttbönder men särskilt klimatsmart och etiskt hållbar köttproduktion är väl knappast deras signum. Om priset på produkten manipuleras med en extra skatt måste väl bonden bli ännu mer effektiviserad och prispressa produktionen? Det kan ju knappast leda till mer betade ängar eller fler lugna och trygga djur.

Jag tycker för egen del att man ska arbeta med upplysning och kunskapsspridning för att se till att människor gör kloka val. Berätta var köttet växt upp, hur det levt och framför allt hur man bäst tillagar och äter det. Hjälp mig gärna med de senaste rönen kring hur min livsstil påverkar min hälsa och hur jag bör äta och leva för att leva ett friskt och långt liv - sen är valet mitt!

För att vara ansvarsfull och konstruktiv delar jag gärna med mig av några tankar jag har kring hur man kan påverka köttätandets negativa klimat- och folkhälsoeffekter på annat sätt än att straffskatta:

1. välj bort två billiga klimat- och djurovänliga köttköp och välj istället ett dyrare hållbart alternativ en gång. Bra för den svenska bonden, den svenska kossan/grisen och faktiskt min plånbok/hälsa.

2. om man nu vill dra ner köttätande generellt så kan skatt på frukt och grönt sänkas istället för höjas för köttet. Morot framför oxpiska.

3. underlätta för jägare att lokalt kunna bereda och sälja viltkött.

4. stimulera kaninuppfödning som ett klimatsmart alternativ då kött ändå ska stå på menyn.

5. visa TYDLIGT för konsumenten vilket kött i butiken som gynnat djurets uppväxtvillkor, vilket kött/vilken producent som är minst klimatpåverkande, vilket kött som inte manipulerats med tillsatser.

6. läs tex "äta djur" av Jonathan Safran Foer. Medvetna val kräver ytterligare kunskap:)

Några tankar i all ödmjukhet. I afton avnjuter jag för egen del en utmärkt kålsoppa med blandfärs, lagom mycket svenskt kött med en bas på klimatsmart vitkål. Gott för hälsa och samvete.

En öppen kommun

I eftermiddag kommer jag sitta ner med representant från länsstyrelsen i Jönköping för att föra en dialog kring kommunens flyktingmottagande. Aneby är en kommun som historiskt mycket solidariskt dragit sitt strå till stacken för att klara landets mottagande. Även med ett generöst mottagande ser det ut som om de kommande åren innebär en utmaning då trycket ökat i flyktingströmmarna på senare tid. Jag ser det som en självklarhet att Aneby även i framtiden är en kommun som välkomnar nyanlända, inte minst de som flyr från oro och konflikter i vår omvärld. Därmed inte sagt att det inte innebär en stor utmaning.

Arbete och bostad är ett minimum för att flyktingmottagandet på sikt ska vara hållbart och integrationsprocessen ska ha en chans. Vägen in till arbetsmarknaden går genom språket. Här är SFI-verksamheten en central pusselbit. I Aneby har svenska för invandrare flyttat tillbaka till den egna kommunen efter att under några år varit förlagd till grannkommun. Tanken är att få mer insyn i denna avgörande verksamhet för att säkerställa att den så bra som möjligt rustar personer för att ta steg in i lokalsamhället och i det svenska arbetslivet. Med SFI på hemmaplan underlättar man också för enskilda att enkelt röra sig mellan skola och arbetsplats vilket gör vardagen och integrationens förutsättningar mer praktiskt ordnade. Den lite svårare nöten att knäcka är bostadssituationen. Finns bostaden inte så finns den inte. Bilden av landsbygden är ofta att husen står tomma och lägenheters fönster gapar mörka i skymningen. I Aneby råder bostadskö och det är riv efter lägenheterna. Gott nog att kommunen sluter avtal för mottagande, lite svårare blir det dock när den anlände ska hänvisas en bostad och den inte går att uppbringa. Denna fråga är i fokus för kommunen just nu och avgörande för framtida avtal.

En fråga jag lyft och kommer framföra gentemot riksnivå även i framtiden är det faktum att staten med sitt mottagande ibland är en aktör som dammsuger marknaden på de bostäder som skulle vara del i kommunens bostadslösning i flyktingmottagandet. Staten genom migrationsverket etablerar ofta asylmottaganden i landsbygdskommuner där lägenheter går att hyra upp till en billigare peng än i städerna. När detta sker i en liten kommun så innebär det att en mycket stor del av lägenhetsbeståndet binds upp och trycket ökar i det övriga beståndet, därmed är kön till bostad ett faktum. Inte kan väl tanken från statens sida vara att kommunerna ska bygga nya bostäder enkom för att klara flyktingmottagandet, bättre i så fall att staten bygger själv för att hantera egna asylmottagandet så kan kommunerna få lite bättre spelrum med det ordinarie bostadsbeståndet då bostäder ska fram till de som fått uppehållstillstånd.

På pricken!
Idag låg den där igen som ett kärt återseende - bokpåsen på förskolan. Som ett led i att främja språkutveckling, läsning, bildning, fantasi mm låter förskolan och biblioteket i kommunen barnen ta med sig en bokpåse hem med jämna mellanrum. Under en veckas tid får föräldrar och barn botanisera bland några titlar med varierande tema. Såväl det talade som det lästa eller skrivna ordet är nycklar till makt över det egna livet. Med dessa redskap motverkar vi från tidig ålder utanförskap och okunskap som ofta är inkörsport för intolerans och konflikt. För stressade medelsvenssons har matkassen sänkt tröskeln till vällagad och nyttig mat i veckorna. Med bokpåsen i förskolan sänks tröskeln för att delta på lika villkor i det demokratiska samhället och det erbjuds till alla och envar lika självklart som tandvård eller stelkrampsspruta. Den som i tidig ålder under kvällens sagostund tillsammans med pappa upptäcker berättelsen om den annorlunda "Pricken" får lära sig att det lite annorlunda inte är något att gömma undan eller skämmas över. Det ska lyftas fram som en möjlighet, en unik tillgång. Är det inte rent av så att vi alla i någon mening bär på egenskaper eller erfarenheter som skiljer oss från andra? Någon kväll läses "Igelkotten och mullvaden äter middag" där man kan lära sig om utmaningarna i en vänskap. Visst är det skönt att ha någon att umgås med men eftersom vi är olika kan det också vara så att vi ibland behöver få vara lite för oss själva utan att det är konstigt. Ikväll tycks sömn vara prio ett för min bokpåseägare men imorgon kommer vi ösa frikostigt ur berättelserna, vem vet vad vi får upptäcka tillsammans.....

Dags att ta nya tag

Efter ganska exakt två års paus i bloggandet suger det i skrivartarmen och jag väljer att försöka börja skriva i bloggform igen. Efter moget övervägande har jag lämnat de gamla inläggen därhän och börjar på ny kula. Liksom tidigare tänker jag att det får bli en kombination av reflektioner om såväl vardag i familjelivet som tankar kring det jag möts av i arbete och politiken. Namnet "anebyliberalen" får spegla dels mitt liberala engagemang men också att jag bor och vistas i Aneby och det inte sällan är de företeelser jag möter här som återges i bloggen. Nu kör vi - ses snart!